I väntan på nåt ännu bättre

I'm just dropping by to be Onkel sitta jävligt lugnt på sin stol.
När han i den senaste recensionen av blandplattan han fick tycker att Josh Homme borde lämnat mikrofonen till någon annan i magiska Born To Hula kan jag inget annat än bli grinig.
Man flyttar inte på Josh Homme. You just don't.

Don't.

I väntan på nåt bättre

Jag vet, Onkel blir gråare för varje dag som går utan att jag recenserar hans blandplattor. Men fan, jag är en upptagen student. Tonåring i mina bästa dagar fullt upptagen med att ha meningslösa folkölsfyllor, gråta över obesvarad kärlek och ge ifrån mig målbrottssbräckliga vrål.

Men det är inte därför jag är här nu. Som ett nikotinplåster försöker jag dämpa suget efter recensionen med ett kort inlägg.
Så ni får... Christoffer Spisar: 1

Första skivan ut är...


Pink Floyd - A Saucerful Of Secrets

Ett intressant piece o' wax hela vägen. Syd Barrets avhopp lyfts upp av nya David Gilmour.
Stundtals känns skivan lite osammanhängade. Ljudbilden och låtarna spretar åt olika håll ibland, vilket gör att den tappar lite fotfästet från marken och seglar iväg mot okänt landskap.
Dock håller några av bandets bästa låtar genom tiderna skivan på fötter den större delen av tiden. Set The Controls For The Heart Of The Sun, Corporal Clegg och Let There Be More Light är mästerverk i samma klass som Shine On You Crazy Diamond och Speak To Me/Breathe. Precis som med de flesta av Pink Floyds plattor rekomenderar jag att även denna lyssnas i sin helhet. För det är verkligen ett koncept, en historia, en tripp... ja, kalla det vad du vill som passerar trumhinnan.
A Saucerful Of Secrets får sju av tio av mig.


Och jaja, snart kommer recensionerna på blandplattorna. Snart...