Så nu när det är avklarat så ska jag väl ta mig an senaste brännskivan som är en hemmagjord splitt mellan Pet Genius och Los Natas. Här är den, låt by låt (nästan).
Först ut är Pet Genius självbetitlade platta där inledande "Doomsday" ger mig vibbar av både Queens of the Stone Age och White Stripes, vilket kan ses som en intressant kombination om man inte som jag inte är något riktigt fan av nåt av banden. Men jag förstår varför Ondskan diggar kompotten. Beatlesflirtar och modernare poppåminnelser avlöser varandra och varvas med betydligt tyngre tongångar (om än väldigt flyktiga).
"Float My Boat" är svängig och fångar min uppmärksamhet efter de första fyra låtarna, och efter det lilla mellanspelet "Emit Fo Deeps Eht Esare" överraskas jag av Tool-doftande "Erase the Speed of Time" som oväntat trycker upp sitt lilla surrikathuvud ur plasten.
Mera QotSA och WS som får samsas med Weezerpop och Creedence? Nej, nu gick jag nog för långt...
Summan av kardemumman är att jag skulle klassa den här som en jäkligt spretig popplatta med ett band som egentligen vill vara en massa andra band, och som egentligen inte lyckas smälta ihop influenserna till någonting eget.
Poängmässigt måste jag tyvärr ge den här skivan endast 4.5/10, och då är jag rätt snäll ändå. Höjdpunkterna "Float My Boat" samt "Erase the Speed of Time" håller uppe betyget något men helheten faller inte mig i smaken.
Näste man till rakning är då Los Natas platta "Delmar". Ännu ett för mig mer eller mindre okänt band som efter lite efterforskning härstammar från Argentina och inte alls är speciellt nya i gamet. Stonerblues med mycket solande i halsmicksposition bjuds det på i alla fall och det är ju nästan aldrig fel, även fast det för mig är en sinnestämmning som måste infinna sig innan jag kan njuta fullt ut (och nej, jag menar inte rocknrolltobak) och med tanke på att jag just nu sitter på jobbet och resencerar med skrikande ungar i bakgrunden så kommer jag aldrig dit. Men jag får göra så gott jag kan.
Vad jag upptäcker, och stör mig lite på, vid första lyssningen är att i princip alla låtar (med undantag av 2-3 spår) är att uppbyggnaden är likadan. Lugnt och sävligt för att senare (ca 2 min in i låten) komma igång på riktigt, vilket inte betyder tempo utan helt enkelt att resten av bandet också börjar spela. Det fungerar om man har några låtar på plattan i den stöpningen, men inte 80%.
Nå efter att ha fått det ur världen så måste jag säga att plattan är helt ok när man sätter sig in i den någorlunda, om än på tok för odynamisk för mitt enkla tycke. Jag tappar fokus när det inte finns nånting som bryter sig ut eller överraskar. Som godnattplatta hade den här nog varit ypperlig för de lyckas måla upp en bild av sömn, eller kanske är det haschdimma... fan vet.
Låtarna sticker inte ut nog för att jag ska kunna handplocka en favorit utan jag får känslan att hela plattan är som ett enda spår, uppdelat i portioner. Hade kanske varit ännu bättre om man låtit låtarna flyta in i varandra och slopat låtindelningarna helt. Jag hade gillat det i alla fall.
Slutresultat; 7.5/10.
Ska testa plattan när jag ska sova nån kväll och se om man sakteligen sjunker in i drömmarnas värld så som jag misstänker.
----------
Så Ondskan, nu har jag gjort din platta, när ska du göra mina? Jag tycker att det här förhållandet börjar raseras i grunden, det är ingen kärlek här. Förhållanden handlar om att ge och ta, inte bara ta. Du gör mig så ledsen i hjärtat... SÅ FÖR I HELVETE UNGE, RECENSERA!!!
