All dead things must be resurrected.

Kära vänner, vilseledda och villrådiga.
Das Onkel är tillbaka.

Det tar inte längre hela b-sidan på Motörheads "Orgasmatron" för att komma in längre.
Varför?
Net1 mina vänner, Net1.

Dessutom har jag kommit tillbaka in i lyssna-musik-svängen. Yvonne sitter ju mest klistrad framför internet 24/7 och det är bara skit på TV så jag har inte mycket annat att göra än att plöja vinyler på fritiden. Och ärligt talat, finns det bättre sätt att spendera sin lediga tid på?
Jag har dessutom hunnit läsa igenom Daniel "Danne Dellamorte" Ekeroths dödsmetallbibel "Swedish Death Metal" så man har varit väldigt inspirerad att plocka fram godbitarna från hyllan. Just nu lyssnar jag mig igenom Graves 6-lp box "Morbid Ways to Die" som förhoppningsvis kommer att recenseras, och så har jag också Erkkis presenter att återge i bloggformat (Entombeds "Left Hand Path" och "Clandestine", Tiamats "Sumerian Cry" samt Dismembers "Like An Everflowing Stream"... fy fan Erkki att du gav mig dessa mästerverk i plastförpackning, men jag ska hitta ett sätt att ge igen! tack som Satan) samt några andra klassiker som legat och tyvärr blivit dammiga i vinylhyllan.

Men som vanligt vet man aldrig, kanske är det här bara tomt snack. Jag är alldeles för opålitlig när det gäller det här med bloggande. Kanske Ondskan kan dra igång det så jag får lite inspiration?

Nåväl, nu ska jag och beställa skivor. Bara för att jag har snabbare internet betyder det INTE att jag ska börja ladda ner eller Spotifya. Jag gillar min lilla old school-bubbla. För här är bara jag.

Heipa.

Kanske ändå på tiden...

Isis lägger av. Vad ska jag låtsastrippa till nu?

Breathe Berlin, breathe!

Egentligen var detta inlägg tillägnat min egna blogg, men den här bloggen mår fan inte sämre av ett tamt upplivningsförsök. Snart kommer dessutom Onkel med sin recension på Wolves in the Throne Rooms Diadem of 12 Stars. Vi lever alltså.

Nåväl, dags för ljudbögeri deluxe.


För nån timme sedan gick jag ner i källaren för att sätta Spotify på prov. Jag lånade ett gratiskonto, laddade ner foobar och lyssnade.

Det går att höra skillnader mellan gratis-Spotify och en felfri FLAC-rip. Som jag nämnt så är den högsta diskanten området där det skiljer mest, en klar skillnad i briljans, fördel FLAC. I mellanregistret känns FLAC-filen luftigare, det blir inte lika grötigt som hos mp3-streamen. Sånt märks allra tydligast i gitarrbaserad musik... ja, sånt med dist. Samma gäller basfrekvenserna.

Jag passade även på att gå ett steg för långt och ställa Spotify Premium mot samma FLAC-fil. 320kbp/s mot okomprimerat.

Detta är inte speciellt relevant för dig som läsare (jag tror inte att någon av er lägger så stor vikt vid ljudkvalitén framför era datorer) men vafan, jag är ensam en lördagskväll och älskar dessutom att skylta med dyr utrustning. Så...


I hörlurar hör jag ingen som helst skillnad på kvalitén. Här har jag nog nått den punkt då utrustningen samt mina egna öron sätter stopp. För att verkligen kunna pinpointa skillnader måste lyssningen kosta snuskigt mycket, de hörlurar och omvandlare som jag har räcker helt enkelt inte till längre. Ja, och som sagt mina egna öron...

Hej och tack.