Ondskan gav mig en skiva med temat kommunism som den borgare han är. Mina förväntningar var ju skyhöga med tanke på hur mycket kanonbra vänsterpunk/HC/rock/etc det finns där ute... men blev mina förväntingar infriade?
Som vanligt har jag inte fått en låtlista så jag har ingen aning om vad det är för låtar, förutom dom jag själv känner igen.
Läs och begrunda.
1. Refused - Liberation Frequency (1998)
Nå det här är i alla fall Refused, Umeås gamla hardcorestoltheter. Jag kan inte komma på vad låten heter men jag vill ha för mig att den är från Refused fruktansvärt överskattade avslutningsplatta "The Shape of Punk to Come" i alla fall... men å andra sidan är inte mitt minne det bästa. Jag är mer för de gamla låtarna så det här är inte direkt nånting jag går igång på, lite för poppigt till en början innan HC:n kommer in i bilden och låten drar upp sig ett par snäpp. Nja, jag hade nog hellre hört "Rather Be Dead" eller "Pump the Brakes" här faktiskt bara så du vet gosse.
5.5/10
2. Rage Against the Machine - New Millenium Homes (2000)
RATM. Omöjliga att ta miste på. Zach de la Rochas sång och Tom Morellos gitarrspel är av de mest egensinniga slag att ingen har lyckats efterapa dem med nån form av succé. Rap/metal/funk har däremot försökts av några andra band och alla jag har hört är av fruktansvärt dålig kvalité, förutom just RATM. Skönare gung hittas endast inom stonern.
8/10
3. Totalt Jävla Mörker - Kall Värld (2006)
Svensk kängpunk, finns det bättre? Tyvärr är inte TJM direkt nå favoriter i min skivsamling, Sverige har producerat ohygligt mycket bättre käng än det här (läs: Skitsystem, Uncle Charles, Human Waste, Mob47 etc.). Versen är rätt trist och tilltalar mig inte, för hackig och trist gitarrspel, till skillnad från allsångsrefrängen av klassiskt kängsnitt. Hade versen varit bättre hade det blivit kanin, men TJM brukar alltid ha nånting i varje låt som jag inte riktigt gillar och det är väl därför dom snurrar så sällan hemma.
6.5/10
4. Raised Fist - Dedication (2002)
Yiehaa! Äntligen HC av finaste kvalité! Det här är så helvetes jävla bra att jag får lust att dra ihop en moshpit hemma med frugan, katterna och hunden i vardagsrummet och bara röja lös. Körde den här på repeat i bilen i flera dagar efter att Ondskan gett mig plattan när jag pendlade till jobbet (tro mig, på 7 mil hinner den snurra många gånger) och jag kan omöjligt bli less på den. MUMMA!
Men vad hände egentligen med UmeHC?
9/10
5. Rasta Hunden - Nu Ger Jag Upp (1992)
Och här skiter sig Ondskan i näven, för det här är faktiskt inte bra nånstans. Ordet "skitan" används några gånger vilket är ett roligt plus i kanten, men den här proggen känns inte speciellt revolutionerande. Dessutom låter det som att den skulle vara från 80-talet, vilket vi inte gillar i mitt gäng. Bättre lycka nästa gång, gosse.
2.5/10
6. Slipknot - Do Nothing / Bitchslap (1997)
Det här låter ju sådär lagom schizo. Har Barney Greenway slagit ihop sina påsar med Mike Patton och bildat band? Det skulle iofs inte förvåna mig det minsta. Lite döds, lite funk, lite jazz och lite Jerry Springer-tjut senare så måste jag erkänna att det var en rätt rolig bit det här, och framför allt blev jag mycket förvånad. Det här var icke väntat. Duktig Ondska.
7/10
7. Doktor Kosmos - Dom Ljuger (2005)
Doktor Kosmos lyssnades det mycket på i börjarn av 2000-talet när Mackan pluggade i Pite, den här låten har jag dock inte hört tidigare (kan iofs bero på att den kan vara nyare än -01 eller nåt). Helt ok Dr. Kosmos-dänga som låter som man väntar sig. Kommunisthumor som på samma gång undervisar, så ta lärdom Ondska!
7.5/10
8. Supression - Innapropriate Behaviour (2006)
Och han fortsätter att överraska. Någon form av svart/doom som faktiskt inte klingar så dåligt i mina tinnitusskadade öron, så väldigt oväntat. Men det är mer än så, för helt plötsligt vill gossarna (eller flickorna?) att dra ner på disten och lira post-rock istället? Jaja, inte tackar jag nej till det heller. Det enda som stör mig å det grövsta är att meningen "Inappropriate behaviour" upprepas ungefär 18 miljarder gånger under låten och går tillslut mig på nerverna. Men det får man väl kanske ta. Bra i övrigt.
7.5/10
9. The Who - Won't Get Fooled Again (1971)
Tidig 70-tals rock hade jag egentligen inte heller förväntat mig, så lite förvånad blev det när The Who kom ut ur högtalarna (jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här skivan, 10 låtar käng och progg kanske?). Det är bra skit det här, inget snack om den saken, men det är ingenting som får mig att silja släppa napalm över Lidingö eller rista in "KUK" på Reichsführer Reinfeldts nya Beemer. Jag kanske bara känner mig lite lurad på ilska för det är ju faktiskt en väldigt bra låt, om än lite väl lång för sitt eget bästa. Den avslutande textraden: "Meet the new boss, same as the old boss" säger ju förvisso allt; förtryckare är alltid samma skit.
8/10
10. Cult of Luna - Further (2002)
Många av Umeås stoltheter trängs på den här plattan, och avsluta den får björkarnasstads kanske yngsta stolthet Cult of Luna göra. Kan inte komma ihåg vad låten heter, men det är ett ypperligt val från Ondskans sida (kanske endast "The Watchtower" hade kunnat ge högre betyg). Segt och jävligt till en början (och för trummisen antagligen tråkigare än att lira ett Phil Rudd-komp) innan låten expanderar och drar igång (nå, det blir ju inte direkt d-takt men ändå) och fina gitarrskingor berättar historier om träd som rör sig och sen är där en lampa som ingen ser och så blir det svart... eller jag vet inte? Nej, jag är inte mycket för att analysera låtar (är det bra så är det) och det är därför jag aldrig kommer att bli någon recensent heller. Här får mina knapphändiga rader publiceras utan att jag behöver ta nå skit för att jag inte drar 14 miljoner olika liknelser och sånt blaj.
Det här är bra skit. Jävligt bra skit. Skitbra helt enkelt.
9.5/10
Overall: 71/100
Sådärja. Då var det gjort, nu ska jag väl bara ta och bränna en skiva åt den lilla gossen som han kan ignorera att recensera i ett halvår tills jag hotar honom med stryk och han tar tag i saken. Men sånt är livet här på Skivbatalj, det är bara att bita i det sura äpplet och skita knäck.
måndag 15 september 2008
lördag 6 september 2008
6 videos to die for.
Jo jag vet, videos är inte skivor. Men jag tycker att jag har rätt att göra vad jag vill och kommer Ondskan och gnäller så bryter jag av hans pick (den i vinylspelarn alltså, int nå annat).
Videos är ju faktiskt jävligt kul ibland, från svartmetallare som vill verka skitonda ute i skogen till 70-tals discodrottningar i paljetter och platådojor som river lös på dansgolvet, och sällan är humorn meningen. Ju ondare mr Tralle Träskflöjt i det norska bm-bandet Ond I Skog försöker vara desto roligare blir det ju. Musiken är ju fortfarande lika bra ändå.
Så jag tyckte att det skulle kännas bra att lista lite schyssta (och mindre schyssta) videos, länka dem till YouTube och låta eder alla betrakta dem.
Först ut är Entombed - Night of the Vampire, den gamla klassiska Roky Erickson-covern som i stereon är swinbra, men om man ser videon samtidigt blir fan så mycket bättre! Detta är humor, och bör inte tas på något annat sätt. 20-åriga hårdrocksgossar lallar runt i snön med vampyrtänder från Buttericks och har snöbollskrig på en kyrkogård, kan det bli bättre? Jo faktiskt när höjdpunkten kommer och någon skriver 666 i snön med en treudd(mest troligt även den från Buttericks).
Se och njut.
Sen är en annan självskriven klassiker Beastie Boys "Sabotage". Kanske den bästa videon någonsin? Ja, topp 5 i alla fall. Hur skön som helst, och det är låten också.
För att ta till humorn (när man skrattar ÅT folk alltså) så måste ju Samwells "What What (In the Butt)" vara en av tidernas värsta videos, för att inte tala om låten. Frankrikes svar på... ja, vem? En video man måste se.
Och appropå videos man måste se i samma genre så är ju Boney M - Daddy Cool, ett måste att studera ingående innan man drar på krogen på fredagskvällen. Kolla in hans moves!!! Det är fan grymt.
80-talets metalscen hade också några grymma guldkorn, t.ex. Nuclear Assults "Critical Mass". Du har ungdommar i tajta byxor, ståendes på ett oljefält och sjungades om att man inte ska förgifta naturen, dom har tom varit så snälla att texten rullar på nere på tv:n så att man ska förstå detta viktiga budskap. Och allt är väl (och kul)... men vad fan är det där för brud egentligen? Vad gör hon där? Vad har detta med det viktiga innehållet i låten att göra? Liiite malplacerad kanske. Dessutom får man inte glömma positionen gitarristen intar när han drar gitarrsolot, det är fan hårdrock! Bra band, skööön video.
Avslutet för den här gången får nog svartmetallfarfäderna i Venom stå för. "Countess Bathory" live -85, behöver man säga nå mer? Det är genomskönt löjligt och aldeles underbart... speciellt när Cronos i slutet slår sönder sin bas. Det går ju helt enligt planerna tills han får för sig att försöka knäcka halsen mot låret. Hehe...
Det är otajt, det är metall, det är Venom.
Videos är ju faktiskt jävligt kul ibland, från svartmetallare som vill verka skitonda ute i skogen till 70-tals discodrottningar i paljetter och platådojor som river lös på dansgolvet, och sällan är humorn meningen. Ju ondare mr Tralle Träskflöjt i det norska bm-bandet Ond I Skog försöker vara desto roligare blir det ju. Musiken är ju fortfarande lika bra ändå.
Så jag tyckte att det skulle kännas bra att lista lite schyssta (och mindre schyssta) videos, länka dem till YouTube och låta eder alla betrakta dem.
Först ut är Entombed - Night of the Vampire, den gamla klassiska Roky Erickson-covern som i stereon är swinbra, men om man ser videon samtidigt blir fan så mycket bättre! Detta är humor, och bör inte tas på något annat sätt. 20-åriga hårdrocksgossar lallar runt i snön med vampyrtänder från Buttericks och har snöbollskrig på en kyrkogård, kan det bli bättre? Jo faktiskt när höjdpunkten kommer och någon skriver 666 i snön med en treudd(mest troligt även den från Buttericks).
Se och njut.
Sen är en annan självskriven klassiker Beastie Boys "Sabotage". Kanske den bästa videon någonsin? Ja, topp 5 i alla fall. Hur skön som helst, och det är låten också.
För att ta till humorn (när man skrattar ÅT folk alltså) så måste ju Samwells "What What (In the Butt)" vara en av tidernas värsta videos, för att inte tala om låten. Frankrikes svar på... ja, vem? En video man måste se.
Och appropå videos man måste se i samma genre så är ju Boney M - Daddy Cool, ett måste att studera ingående innan man drar på krogen på fredagskvällen. Kolla in hans moves!!! Det är fan grymt.
80-talets metalscen hade också några grymma guldkorn, t.ex. Nuclear Assults "Critical Mass". Du har ungdommar i tajta byxor, ståendes på ett oljefält och sjungades om att man inte ska förgifta naturen, dom har tom varit så snälla att texten rullar på nere på tv:n så att man ska förstå detta viktiga budskap. Och allt är väl (och kul)... men vad fan är det där för brud egentligen? Vad gör hon där? Vad har detta med det viktiga innehållet i låten att göra? Liiite malplacerad kanske. Dessutom får man inte glömma positionen gitarristen intar när han drar gitarrsolot, det är fan hårdrock! Bra band, skööön video.
Avslutet för den här gången får nog svartmetallfarfäderna i Venom stå för. "Countess Bathory" live -85, behöver man säga nå mer? Det är genomskönt löjligt och aldeles underbart... speciellt när Cronos i slutet slår sönder sin bas. Det går ju helt enligt planerna tills han får för sig att försöka knäcka halsen mot låret. Hehe...
Det är otajt, det är metall, det är Venom.
fredag 5 september 2008
Nicke Andersson - 5 EPs av klass
Jaja, jag sa att jag skulle börja gå igenom mina 7" och det är väl lika bra att hålla det löftet. Tänkte att jag skulle börja med att köra en konceptrecension på några av herr Anderssons verk som jag råkar ha ståendes i hyllan. Fyra 7" och en 12" blev det för jag ides inte ta mer än en Hellacoptersplatta och jag hade inga Entombed på lager.
Nå det är väl lika bra att få det här överstökat.
The Hellacopters - Same Lame Story
Jojo, tyckte att det var lika bra att ta en av dom nyare singlarna som jag personligen inte lyssnat sönder och samman. A-sidan (och tillika titelspåret) är en lugn historia som vi kommit att förvänta oss sen "Rock n' Roll Is Dead" släpptes. Skön låt att lägga på när man bara vill sätta sig i vilostolen och slappa. B-sidan visar sig dock vara av det lite skitigare slaget när Andersson och gänget river av Electric Frankenstein-covern "It's All Moving Faster". Det är garagerock av hög kvalité och känns bra i kontrast med A-sidan. Fast Hellacopters har alltid varit kända för att deras B-sidor, vare sig det är egna eller covers, oftast är av samma klass som huvudnummret.
8/10p
Utgåvan: Jag innehar den röd/svartsplattrade 7" i kartongbox som Bootleg Booze (i sammarbete med Psychout Records) hade vettet att släppa i limiterad upplaga till sina vinylprenumeranter. Limiterad till 200 ex har jag för mig och väl värd sina pengar. Dessutom fick man med ett klistermärke.
Nick Royale Gang - I Don't Wanna Go Outside
När Nicke släppte denna skapelse borde man förståt åt vilket håll Hellacopters var påväg; mjukrockigt, tom poppigt i sina stunder, utan skitigheter och allmänna krusiduller. Riktigt så här blev det väl aldrig riktigt, för så här dåliga har aldrig 'Coptrarna varit. B-sidan fortsätter i samma stil med en cover på The Singles ""Thinking of Ways" och det blir aldrigt riktigt bra. Kanske det enda som Nicke varit med i som man kan kalla rätt trist och tråkigt.
6/10p
Utgåvan: Jätteröd stilig 7", konvolutet i nåt skumt material... eller så är det bara konstigt papper, vad vet jag?
The Solution - I Have To Quit You
Genom åren så har jag lärt mig att man inte ska bli chockad över nånting som Nicke Andersson är med i eftersom det har visat sig att han inte är direkt en diehard headbanger, men när jag för första gången hörde The Solution (tror att det var på Söndagsmorgon på TV4 eller nåt) så måste jag säga att jag faktiskt blev väldigt förvånad över att se honom sitta bakom trummorna. "I Have to Quit You" var faktiskt låten dom spelade och jag måste erkänna att jag var fast direkt. Hade, i princip, aldrig lyssnat på soul tidigare men svänget och Scott Morgans röst sealade dealen. B-sidan ("I'll Be Around") bjuder på lugnare toner och är otroligt skön, kanske tom bättre än titelspåret. Detta är ett måste, liksom hela första plattan.
9/10p
Utgåvan: En mycket tråkig historia med skivbolagskonvolut och svart vinyl, men den ser mycket klassisk ut och det är väl det som är tanken. Hittade faktiskt ingen bild på den och ids inte fixa en själv.
Kurt Sunes Med Helveteshundarna - (Komma Ut Ur Matchen) NU!
Det här var mera humoristiska grejer, antagligen en 7" släppt bara på skoj. All-Star gänget radar upp sig; Johan Johansson (KSMB, Diamond Dogs), Dregen (Backyard Babies), Sulo (Diamond Dogs), Peter Ampull (KSMB) och givetvis Nicke Andersson. På A-sidan rivs en nyinspelning av Hellacopters gamla "(Gotta Get Some Action) NOW!" som fått en ny svensk text och på B-sidan körs en version av KSMBs gamla låt "Klockan 8", här dock med engelsk text och titulerad "8 pm". Och ta mig fan om inte båda låtarna nästan kommer upp i originalversionernas standard! A-sidan känns skönt plojig och den är given på förfesten, b-sidan sparar man till eftersläckaren.
8.5/10p
Utgåvan: Snyggt konvolut och lila vinyl limiterad till 800 ex.
Entombed - Stranger Aeons
Ja för fan, det här behöver jag itne orda om så mycket tycker jag. Titelspåret är en låt som alla med nån koll på svensk dödsmetall bör ha hört och det blir inte så mycket bättre än så här. B-sidan bjuder på "Dusk" och "Shreds of Flesh" där den förstnämnda nästan är av samma kaliber som titelspåret. "Shreds..." är dock tyvärr den låt på EPn som inte når upp till samma höjder och borde ha sållats bort eftersom den drar ner helhetsbetyget.
Lite kuriosa på EP:n samt "Clandestine"-plattan är att det inte är Johnny Dordevic som sjunger, utan faktiskt allas vår Nicke Andersson.
8.5/10p
Utgåvan: Inget speciellt men fruktansvärt snyggt konvolut, ett av Entombed bästa.
Nå då var det gjort. Det blev en massa svamlande som vanligt skulle jag tro men det får man ta. Komentera gärna efter smak och tycke.
Nå det är väl lika bra att få det här överstökat.
The Hellacopters - Same Lame Story
Jojo, tyckte att det var lika bra att ta en av dom nyare singlarna som jag personligen inte lyssnat sönder och samman. A-sidan (och tillika titelspåret) är en lugn historia som vi kommit att förvänta oss sen "Rock n' Roll Is Dead" släpptes. Skön låt att lägga på när man bara vill sätta sig i vilostolen och slappa. B-sidan visar sig dock vara av det lite skitigare slaget när Andersson och gänget river av Electric Frankenstein-covern "It's All Moving Faster". Det är garagerock av hög kvalité och känns bra i kontrast med A-sidan. Fast Hellacopters har alltid varit kända för att deras B-sidor, vare sig det är egna eller covers, oftast är av samma klass som huvudnummret.
8/10p
Utgåvan: Jag innehar den röd/svartsplattrade 7" i kartongbox som Bootleg Booze (i sammarbete med Psychout Records) hade vettet att släppa i limiterad upplaga till sina vinylprenumeranter. Limiterad till 200 ex har jag för mig och väl värd sina pengar. Dessutom fick man med ett klistermärke.
Nick Royale Gang - I Don't Wanna Go Outside
När Nicke släppte denna skapelse borde man förståt åt vilket håll Hellacopters var påväg; mjukrockigt, tom poppigt i sina stunder, utan skitigheter och allmänna krusiduller. Riktigt så här blev det väl aldrig riktigt, för så här dåliga har aldrig 'Coptrarna varit. B-sidan fortsätter i samma stil med en cover på The Singles ""Thinking of Ways" och det blir aldrigt riktigt bra. Kanske det enda som Nicke varit med i som man kan kalla rätt trist och tråkigt.
6/10p
Utgåvan: Jätteröd stilig 7", konvolutet i nåt skumt material... eller så är det bara konstigt papper, vad vet jag?
The Solution - I Have To Quit You
Genom åren så har jag lärt mig att man inte ska bli chockad över nånting som Nicke Andersson är med i eftersom det har visat sig att han inte är direkt en diehard headbanger, men när jag för första gången hörde The Solution (tror att det var på Söndagsmorgon på TV4 eller nåt) så måste jag säga att jag faktiskt blev väldigt förvånad över att se honom sitta bakom trummorna. "I Have to Quit You" var faktiskt låten dom spelade och jag måste erkänna att jag var fast direkt. Hade, i princip, aldrig lyssnat på soul tidigare men svänget och Scott Morgans röst sealade dealen. B-sidan ("I'll Be Around") bjuder på lugnare toner och är otroligt skön, kanske tom bättre än titelspåret. Detta är ett måste, liksom hela första plattan.
9/10p
Utgåvan: En mycket tråkig historia med skivbolagskonvolut och svart vinyl, men den ser mycket klassisk ut och det är väl det som är tanken. Hittade faktiskt ingen bild på den och ids inte fixa en själv.
Kurt Sunes Med Helveteshundarna - (Komma Ut Ur Matchen) NU!
Det här var mera humoristiska grejer, antagligen en 7" släppt bara på skoj. All-Star gänget radar upp sig; Johan Johansson (KSMB, Diamond Dogs), Dregen (Backyard Babies), Sulo (Diamond Dogs), Peter Ampull (KSMB) och givetvis Nicke Andersson. På A-sidan rivs en nyinspelning av Hellacopters gamla "(Gotta Get Some Action) NOW!" som fått en ny svensk text och på B-sidan körs en version av KSMBs gamla låt "Klockan 8", här dock med engelsk text och titulerad "8 pm". Och ta mig fan om inte båda låtarna nästan kommer upp i originalversionernas standard! A-sidan känns skönt plojig och den är given på förfesten, b-sidan sparar man till eftersläckaren.
8.5/10p
Utgåvan: Snyggt konvolut och lila vinyl limiterad till 800 ex.
Entombed - Stranger Aeons
Ja för fan, det här behöver jag itne orda om så mycket tycker jag. Titelspåret är en låt som alla med nån koll på svensk dödsmetall bör ha hört och det blir inte så mycket bättre än så här. B-sidan bjuder på "Dusk" och "Shreds of Flesh" där den förstnämnda nästan är av samma kaliber som titelspåret. "Shreds..." är dock tyvärr den låt på EPn som inte når upp till samma höjder och borde ha sållats bort eftersom den drar ner helhetsbetyget.
Lite kuriosa på EP:n samt "Clandestine"-plattan är att det inte är Johnny Dordevic som sjunger, utan faktiskt allas vår Nicke Andersson.
8.5/10p
Utgåvan: Inget speciellt men fruktansvärt snyggt konvolut, ett av Entombed bästa.
Nå då var det gjort. Det blev en massa svamlande som vanligt skulle jag tro men det får man ta. Komentera gärna efter smak och tycke.
onsdag 3 september 2008
Straight outta garaget
Hej igen.
Skivbatalj kör på som vanligt igen i och med skolstarter, vettiga jobbtider och allt vad daglig rutin innebär.
Jag har för en kort tid sen blivit medlem i The Boozersclub, vinylklubben som huserar under rock-, punk- och garageetiketten Bootleg Booze Records. En riktigt bra investering märkte jag idag då jag hittade medlemskortet, några klistermärken och min första singel i brevlådan. Singeln i fråga är namnkunniga Midlife Crisis andra släpp, Cranked Up Really High. En EP med fyra punklåtar från 1977-78.
A1: Cranked Up Really High (Slaughter & the Dogs, 1977)
A2: Raggare (PF Commando, 1978)
B1: Vital Hours (The Outsiders, 1978)
B2: I Need Nothing (The Menace, 1977)
Om det är skramligt och skitigt, sa du? Hah. Med Robban Eriksson / Rock Animal (Hellacopters), Urkke Thunman (ex-Maryslim), Måns P. Månsson / Mono Manson (The Maggots) och Dregen (kom igen...) kan det inte bli mycket annat än ren garagepunk. Och visst, det är ingen superöverraskning man får, men däremot fyra riktigt schyssta låtar till förfesten. Lagom skränigt i lagom tempo och till och med refränger som man nynnar på även dagen efter.
Om detta är något heltidsprojekt från medlemmarnas sida tvivlar jag starkt på, vilket i och för sig kan kännas skönt. Cranked Up... är precis lagom lång för att inte bli tjatig och tråkig. Helt enkelt inget fullängdsmaterial i mina öron, nåt jag säkert lär få lite skit av Onkel för. Nåja.
Midlife Crisis kammar hem 7 flaskor Grants av 10, och det känns som ett riktigt bra betyg för en sjua. Ett givet val på nästa förfest (om nån har en skivspelare, dvs.)
För övrigt kan ni kolla upp I´ve fallen and i can´t get up (ja, jag vet att det låter som nåt Panic! At the Disco-liknande, men nej) när ni har tid. Halvflippad robot-rock med tydliga influenser av allt från tidiga QotSA till Yawning Man (och allt därimellan). Myspace!
Skivbatalj kör på som vanligt igen i och med skolstarter, vettiga jobbtider och allt vad daglig rutin innebär.
Jag har för en kort tid sen blivit medlem i The Boozersclub, vinylklubben som huserar under rock-, punk- och garageetiketten Bootleg Booze Records. En riktigt bra investering märkte jag idag då jag hittade medlemskortet, några klistermärken och min första singel i brevlådan. Singeln i fråga är namnkunniga Midlife Crisis andra släpp, Cranked Up Really High. En EP med fyra punklåtar från 1977-78.
A1: Cranked Up Really High (Slaughter & the Dogs, 1977)
A2: Raggare (PF Commando, 1978)
B1: Vital Hours (The Outsiders, 1978)
B2: I Need Nothing (The Menace, 1977)
Om det är skramligt och skitigt, sa du? Hah. Med Robban Eriksson / Rock Animal (Hellacopters), Urkke Thunman (ex-Maryslim), Måns P. Månsson / Mono Manson (The Maggots) och Dregen (kom igen...) kan det inte bli mycket annat än ren garagepunk. Och visst, det är ingen superöverraskning man får, men däremot fyra riktigt schyssta låtar till förfesten. Lagom skränigt i lagom tempo och till och med refränger som man nynnar på även dagen efter.
Om detta är något heltidsprojekt från medlemmarnas sida tvivlar jag starkt på, vilket i och för sig kan kännas skönt. Cranked Up... är precis lagom lång för att inte bli tjatig och tråkig. Helt enkelt inget fullängdsmaterial i mina öron, nåt jag säkert lär få lite skit av Onkel för. Nåja.
Midlife Crisis kammar hem 7 flaskor Grants av 10, och det känns som ett riktigt bra betyg för en sjua. Ett givet val på nästa förfest (om nån har en skivspelare, dvs.)
För övrigt kan ni kolla upp I´ve fallen and i can´t get up (ja, jag vet att det låter som nåt Panic! At the Disco-liknande, men nej) när ni har tid. Halvflippad robot-rock med tydliga influenser av allt från tidiga QotSA till Yawning Man (och allt därimellan). Myspace!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
