Svensk dödsmetall och kompisrunk.

Måste bara passa på att göra lite reklam för Daniel "Baren-Danne" Ekeroths egenkomponerade tegelsten till svensk dödsmetallbibel titulerad "Swedish Death Metal", ett måste att läsa om man uppskattar tidig svensk dödsmetall. Det är inte en välskriven bok och den är definitivt inte objektiv, men det är 447 sidor roligt läsande om vad som egentligen försegick i Stockholms metallscen ungefär mellan '88-'92. Band som du aldrig har hört talas om och antagligen aldrig kommer att höra (många band släppte i bästa fall en demo i 15 ex, många spelade live några gånger och tydligen swinbra men det kommer ingen utanför de 12 pers som var där att få höra etc.) tillängnas det sidor åt medans band som At the Gates i det närmast spottas på (på ett sådär härligt trve sätt).
Man får dessutom bl.a. lära sig att senare Kent-medlemmen Harri Mänty en gång i tiden spelade i "the furious death/thrash band Macrodex" tillsammans med två gossar vid namn Jani och Jari vilka sedemera gick vidare till att spela i Pluton Svea. Lägg där till att sidorna 303-421 tillägnas till en enorm lista på svenska dödsmetallband (även också till viss del black och thrash), däribland Pajalasonen Kyrös band Masugn och (åtminstone för Mackans närmast sörjande)kände Stefan Granlunds livsverk Polterkrist (jag tror fortfarande jag har kvar t-shirten).
Det är mest här där Ekeroths mera subjektiva kommentarer kommer fram vilket också kan vara rätt skoj att läsa.

Som bakgrundsmusik kan jag rekomendera Nihilist, Entombed, Dismember och Grave (givetvis dessa bands tidigaste allster) för att komma i rätt stämning. Helst på originalkasset eller vinyl.

Köp den. Läs den. Och bli i bästa fall något klokare.