The war continues; 2005.

Ondskan, Ondskan... jag tycker inte om dig längre. Du bara förstör. Nog för att mina topplistor också ändras med tiden då plattor växer på en och man hör skivor som man int hört tidigare, men att ta bort poängsystemet var väl ändå att ta i. Själva listgraderingen kan jag väl hålla med om blir (i värsta fall) jobbig när det ska bytas plats på plattor osv., men poängen på plattorna förblir oftast den samma. Så jag ska möta dig halvvägs och plocka bort listplaceringarna, men icke kärnan i denna blogg; poängen.

Så, må discofilgudens vindar blåsa till min favör för nu brakar helvetet lös.


Opeth - Ghost Reveries 9.5p

Dark Tranquillity - Character 9p
Jag ansåg alltid förr att Dark Tranquillity och In Flames endast var bleka kopior av gammelfarsorna At the Gates och gav aldrig nåt av banden en chans att visa sig värdiga arvtagare av GBGdödstronen. När In Flames gick sin väg och blev überkommersiella (vill inte säga att det alltid är en dålig sak, men det är det) så verkade inte DT vara speciellt intresserade och fortsatte träska vidare med stolthet (om än med något mer välproducerade alster). Mikael Stanne har verkligen karaktär nog i rösten att kunna sjunga över hela känsloregistret utan att behöva ta till skönsång, han skriker bara på olika sätt, och det gillar vi.
Nu blev visst det här en jämförelse istället för en skivrecension (jag gillar att hacka på IF, för då blir Ondskan ledsen) och jag ids inte tänka nå mer. Bra jävla platta i alla fall, DT bästa och kanske den bästa melodiösa dödsmetallplattan sen "Slaughter of the Soul". Achtung!

Candlemass - S/T 7.5p

Mustasch - Powerhouse 7p
Mustasch trampar vidare i skäggdjungeln och levererar som förväntat; stoneraktig rock baserad på schyssta riff och Ralf Gyllenhammars igenkänliga stämma. Tyvärr faller de goa gubbarna från Gbg på just det att det i princip är samma platta som spelas upp sen andraplattan "Above All" kom ut 2002. Det är inte så att det här är en dålig platta men likt AC/DC har det stangerat lite för mycket. Skillnaden mellan AC/DC och Mustasch är dock att de senare fortfarande lyckas göra intressanta låtar. Bl.a. är både "Life on Earth" och "In the Deep, October" två kanonlåtar som verkligen står ut, men i övrigt är det lite samma gammla låtar, om än bra sådana.
Så betyget medger ändå att det är en väl investerad investering att köpa den (fan, kostar ju bara 49:- på Ginza), likt som ett sexpack Odin 2.8.