Blandband: "Panic At the Ungvänster Möte"

Ondskan gav mig en skiva med temat kommunism som den borgare han är. Mina förväntningar var ju skyhöga med tanke på hur mycket kanonbra vänsterpunk/HC/rock/etc det finns där ute... men blev mina förväntingar infriade?
Som vanligt har jag inte fått en låtlista så jag har ingen aning om vad det är för låtar, förutom dom jag själv känner igen.
Läs och begrunda.

1. Refused - Liberation Frequency (1998)
Nå det här är i alla fall Refused, Umeås gamla hardcorestoltheter. Jag kan inte komma på vad låten heter men jag vill ha för mig att den är från Refused fruktansvärt överskattade avslutningsplatta "The Shape of Punk to Come" i alla fall... men å andra sidan är inte mitt minne det bästa. Jag är mer för de gamla låtarna så det här är inte direkt nånting jag går igång på, lite för poppigt till en början innan HC:n kommer in i bilden och låten drar upp sig ett par snäpp. Nja, jag hade nog hellre hört "Rather Be Dead" eller "Pump the Brakes" här faktiskt bara så du vet gosse.
5.5/10

2. Rage Against the Machine - New Millenium Homes (2000)
RATM. Omöjliga att ta miste på. Zach de la Rochas sång och Tom Morellos gitarrspel är av de mest egensinniga slag att ingen har lyckats efterapa dem med nån form av succé. Rap/metal/funk har däremot försökts av några andra band och alla jag har hört är av fruktansvärt dålig kvalité, förutom just RATM. Skönare gung hittas endast inom stonern.
8/10

3. Totalt Jävla Mörker - Kall Värld (2006)
Svensk kängpunk, finns det bättre? Tyvärr är inte TJM direkt nå favoriter i min skivsamling, Sverige har producerat ohygligt mycket bättre käng än det här (läs: Skitsystem, Uncle Charles, Human Waste, Mob47 etc.). Versen är rätt trist och tilltalar mig inte, för hackig och trist gitarrspel, till skillnad från allsångsrefrängen av klassiskt kängsnitt. Hade versen varit bättre hade det blivit kanin, men TJM brukar alltid ha nånting i varje låt som jag inte riktigt gillar och det är väl därför dom snurrar så sällan hemma.
6.5/10

4. Raised Fist - Dedication (2002)
Yiehaa! Äntligen HC av finaste kvalité! Det här är så helvetes jävla bra att jag får lust att dra ihop en moshpit hemma med frugan, katterna och hunden i vardagsrummet och bara röja lös. Körde den här på repeat i bilen i flera dagar efter att Ondskan gett mig plattan när jag pendlade till jobbet (tro mig, på 7 mil hinner den snurra många gånger) och jag kan omöjligt bli less på den. MUMMA!
Men vad hände egentligen med UmeHC?
9/10

5. Rasta Hunden - Nu Ger Jag Upp (1992)
Och här skiter sig Ondskan i näven, för det här är faktiskt inte bra nånstans. Ordet "skitan" används några gånger vilket är ett roligt plus i kanten, men den här proggen känns inte speciellt revolutionerande. Dessutom låter det som att den skulle vara från 80-talet, vilket vi inte gillar i mitt gäng. Bättre lycka nästa gång, gosse.
2.5/10

6. Slipknot - Do Nothing / Bitchslap (1997)
Det här låter ju sådär lagom schizo. Har Barney Greenway slagit ihop sina påsar med Mike Patton och bildat band? Det skulle iofs inte förvåna mig det minsta. Lite döds, lite funk, lite jazz och lite Jerry Springer-tjut senare så måste jag erkänna att det var en rätt rolig bit det här, och framför allt blev jag mycket förvånad. Det här var icke väntat. Duktig Ondska.
7/10

7. Doktor Kosmos - Dom Ljuger (2005)
Doktor Kosmos lyssnades det mycket på i börjarn av 2000-talet när Mackan pluggade i Pite, den här låten har jag dock inte hört tidigare (kan iofs bero på att den kan vara nyare än -01 eller nåt). Helt ok Dr. Kosmos-dänga som låter som man väntar sig. Kommunisthumor som på samma gång undervisar, så ta lärdom Ondska!
7.5/10

8. Supression - Innapropriate Behaviour (2006)
Och han fortsätter att överraska. Någon form av svart/doom som faktiskt inte klingar så dåligt i mina tinnitusskadade öron, så väldigt oväntat. Men det är mer än så, för helt plötsligt vill gossarna (eller flickorna?) att dra ner på disten och lira post-rock istället? Jaja, inte tackar jag nej till det heller. Det enda som stör mig å det grövsta är att meningen "Inappropriate behaviour" upprepas ungefär 18 miljarder gånger under låten och går tillslut mig på nerverna. Men det får man väl kanske ta. Bra i övrigt.
7.5/10

9. The Who - Won't Get Fooled Again (1971)
Tidig 70-tals rock hade jag egentligen inte heller förväntat mig, så lite förvånad blev det när The Who kom ut ur högtalarna (jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här skivan, 10 låtar käng och progg kanske?). Det är bra skit det här, inget snack om den saken, men det är ingenting som får mig att silja släppa napalm över Lidingö eller rista in "KUK" på Reichsführer Reinfeldts nya Beemer. Jag kanske bara känner mig lite lurad på ilska för det är ju faktiskt en väldigt bra låt, om än lite väl lång för sitt eget bästa. Den avslutande textraden: "Meet the new boss, same as the old boss" säger ju förvisso allt; förtryckare är alltid samma skit.
8/10

10. Cult of Luna - Further (2002)
Många av Umeås stoltheter trängs på den här plattan, och avsluta den får björkarnasstads kanske yngsta stolthet Cult of Luna göra. Kan inte komma ihåg vad låten heter, men det är ett ypperligt val från Ondskans sida (kanske endast "The Watchtower" hade kunnat ge högre betyg). Segt och jävligt till en början (och för trummisen antagligen tråkigare än att lira ett Phil Rudd-komp) innan låten expanderar och drar igång (nå, det blir ju inte direkt d-takt men ändå) och fina gitarrskingor berättar historier om träd som rör sig och sen är där en lampa som ingen ser och så blir det svart... eller jag vet inte? Nej, jag är inte mycket för att analysera låtar (är det bra så är det) och det är därför jag aldrig kommer att bli någon recensent heller. Här får mina knapphändiga rader publiceras utan att jag behöver ta nå skit för att jag inte drar 14 miljoner olika liknelser och sånt blaj.
Det här är bra skit. Jävligt bra skit. Skitbra helt enkelt.
9.5/10

Overall: 71/100

Sådärja. Då var det gjort, nu ska jag väl bara ta och bränna en skiva åt den lilla gossen som han kan ignorera att recensera i ett halvår tills jag hotar honom med stryk och han tar tag i saken. Men sånt är livet här på Skivbatalj, det är bara att bita i det sura äpplet och skita knäck.